09. februari 2016 · Kommentarer inaktiverade för Med makten i sina händer · Categories: Politik

Jag har ställt upp i val två gånger. Båda gångerna för att jag vill vara med och göra skillnad, göra platsen vi bor på ännu bättre – utan att med nödvändighet säga att vi har ett dåligt utgångsläge.

Helena_ML-2015

Människoengagemang och samhällsengagemang är ingen bristvara och det var just det som fick mig att studera vidare efter Ålands lyceum, ta ett sabbatsår för att få ihop pengar och sen söka in till universitet. Jag läste en termin sociologi vid Stockholms universitet och därefter flyttade jag till Norrköping med sikte på en samhällsvetenskaplig magisterexamen, som jag också avlade vid Linköpings universitet på utsatt tid.

Mina tankar har länge kretsat kring frågeställningar om vad vi kan göra bättre, varför och när vi ska göra det vi har potential till. Kanske kan man koka ned funderingarna till vad är min mening?

Inför valet 2011 blev jag uppringd av en aktiv centerpartist i kommunen som ville värva mig till sitt parti för att det behövdes fler starka och kompetenta kvinnor i politiken. Det var i och för sig inte det enda partiet som tog kontakt och hade samma motiveringar, men det var de facto det enda partiet som kontaktade mig för att ställa upp just i kommunpolitiken – jag förklarade att mina grundvärderingar inte var samma som centerns och möttes av en hövlig och förstående ton och i nästa mening förklarade personen i telefonen att det ändå inte drivs någon partipolitik i kommunerna. Jag var välkommen med om jag ville.

Idag två val senare, lyftes jag fram som liberalernas kandidat till ordförande för skol- och bildningsnämnden. Tilläggas bör att socialdemokraterna och liberalerna i senaste valet hade ett valsamarbete. Men med makten i sina händer begärde centern under fullmäktigemötet en sluten omröstning med motiveringen att det är en ytterst politisk plats, att man bör tänka på partipolitiken och att det dessutom är viktigt med en erfaren person till en sådan post. De lade fram ett namn på en annan erfaren liberal som inte ställt upp i detta val.

Jag har fortfarande min magisterexamen och jag har samlat mer arbetserfarenhet även inom den politiska världen. Jag driver ett eget företag på sidan om mitt jobb, jag jobbar dessutom som Ålandsredaktör och skriver om vuxnas lärande på Åland i nättidningen Dialog Web (under Nordiska ministerrådet). Att jag är och har varit styrelsemedlem i Ålands utvecklings ab, Ålands fastighets ab, direktionsmedlem i Ålands musikinstitut under denna tid borde ses som meriterande. Uppdragen som ordinarie nämndeman i kommunens social- och omsorgsnämnd, ersättare i skol- och bildningsnämnden, ersättare i kommunstyrelsen, ordförande i diakonidirektionen i kommunens församling och som ordförande för en förening borde stärka mina kort som ordförande i en nämnd.

Jag är erfaren, jag har kompetens och framförallt har jag vilja att tillsammans skapa bästa möjliga för vår framtid. Men det är svårt att ha ett konstruktivt och kreativt samarbete om inte politiker, även över partigränser, kan ha ett klimat med respekt, förtroende, engagemang och en gnutta mod. Det var rätt av Liberalerna att välja fritt från sin valsamarbetslista och sen höra sig för om intresse. Särskilt när det gäller en ordförandepost. Vi socialdemokrater fick inte vara med på några förhandlingar mellan partierna och när frågan om detta uppdrag ställdes kändes det naturligtvis lockade.

Men vid det här laget känner jag till det politiska spelet och var beredd på att det inte skulle gå vägen. I Saltvik är Centerns favoritmotivering ”för att vi kan”. De använde den i förra valet, när de gav en ordinarie styrelsepost till en centerpartist som inte ställt upp i valet och samtidigt minskade antalet styrelseposter. Denna gång ville man styra över vem som liberalerna satte på sin post och drev efter lobbyverksamhet och kanske lite kohandel igenom en sluten omröstning. Men är det dessa tvekamper som faktiskt kommer att dra Saltvik framåt? Eller borde man titta på kompetens, jämställdhet och kunskapsöverföring? Denna omröstning gjorde att fyra ordförande av fyra i Saltvik nämnder är män, och granskar vi viceordförande kommer vi upp i en kvinna av fyra.

Ett av mina favorituttryck är  ”det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke”. Jag vet att spelet i politiken sker framför kulisserna, bakom kulisserna och mellan föreställningarna. Föreställningen är en intrig och helt klart en improvisationsteater. Den bästa teaterföreställningen blir med en ensemble som tillsammans vill skapa något bra. Men om teatern bara anställer sminköser och sufflöser så blir det inte så bra som det kunde bli.

Helena Flöjt-Josefsson (S)

10. januari 2016 · Kommentarer inaktiverade för Saltvik – en humanistisk kommun! · Categories: Integration, Politik · Tags:
Share Button

Imorgon kväll ska jag på fullmäktigemöte och får då rösta för något som betyder mycket för mig. Det handlar om medmänniskor, människor som flytt från hemskheter. Nu har vi möjlighet att erbjuda dem ett hem och en trygghet – en chans till en ny start. Saltvik ska rösta om att ta emot en flyktingfamilj.

humanism

För mig, som samhälls- och kulturanalytiker, politiker och medmänniska är det en självklarhet att vi ska vara humanistiska och öppna våra famnar för flyktingar till Saltvik. Samtidigt har Åland ett behov av fler invånare, något som lyfts fram av både Ålands Näringsliv och ÅSUB. Det finns inte tillräckligt med arbetskraft på Åland för att upprätthålla välfärdssystemet på sikt. Åldersfördelningen behöver jämnas upp med flera människor i arbetsför ålder.

I tidningen har jag läst hur åtminstone en kommunpolitiker, men kanske ett helt parti, anser att Saltvik, ifall kommunen beslutar sig för att ta emot flyktingar – ska undvika att ta emot muslimska flyktingar. Detta resonemang grundar sig i uppfattningen att den muslimska kulturen/religionen står så långt ifrån vår egna. Många gånger är det rädslan som talar, men varför då inte sätta sig in i frågan?

På Åland finns redan andra religioner än den kristna och jag kan inte påstå att kulturkrockarna har varit ohållbara eller lett till konflikter. Även inflyttade med muslimsk tro har kommit in i samhället riktigt bra. Bland dessa finns människor som lärt sig svenska, hittat arbete och till och med etablerat företag här.

Det intressanta i sammanhanget är vari består rädslan? Vad grundas den på? Och vad kan vi göra för att möta upp den?

Generellt känns det viktigt att påminna om att religionsfriheten är tryggad i grundlagen och är en rättighet jämförbar med yttrandefrihet. Den är också inskriven i konventionen för de mänskliga rättigheterna. I troligen alla världens religioner finns grunder som påminner om det kristna kärleksbudskapet: grundtanken om att behandla andra såsom man själv vill bli behandlad. Det finns i islam, judendom, hinduismen och buddismen för att nämna några…

Ofta föds rädslan ur det okända. De som inte känner någon människa med en muslimsk tro riskerar skapa sig en generaliserande bild från medians selektiva bild. Ofta är det de negativa sakerna som hamnar på nyheterna. Lika lite som man kan anklaga alla medelålders vita män för att vara seriemördare kan man anklaga alla muslimer för att vara terrorister, bara för att de nämnts i samma inslag i nyhetssändningen. Det går inte att dra alla över en kam.

Migrationsverkets hemsida beskrivs vad som krävs för att en person ska beviljas asyl/flyktingstatus, detta är ett utdrag:

Du beviljas asyl om du lämnat ditt hemland eller permanenta bosättningsland på grund av att du har välgrundade skäl att frukta förföljelse där. Orsaken till förföljelsen ska vara ursprung, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk åskådning. Dessutom förutsätts att du på grund av din fruktan är ovillig att använda dig av skyddet i det aktuella landet.

Också förföljelse av kvinnor på grund av kön kan beaktas som grund för att bevilja asyl. I detta fall kan man anse att orsaken till förföljelse är tillhörighet till en viss samhällsgrupp.

Du beviljas inte asyl om du har begått eller om det finns en grundad anledning att misstänka att du begått ett brott mot fred, en krigsförbrytelse eller ett brott mot mänskligheten, ett grovt men inte politiskt brott innan du anlände till Finland, eller en gärning som strider mot FN:s ändamål och principer. […]

Folk flyr från sina hemland och söker skydd bland annat p.g.a. sin religion. Med tanke på FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och Europakonventionen (Artikel 9), har vi ingen rätt att diskriminera någon p.g.a. dennes religion. Vi kan se att migrationsverket arbetar för att eventuella terrorister inte ska få asyl i Finland – då kan vi inte utgå från att de som kommer är terrorister.

Saltviks kommuns hemsida står det på första sidan:

Välkommen till de blå bergens och de gyllene åkrarnas land. En plats att känna sig hemma på.

Jag vill att vi lever upp till det och följer både de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen.

Jag vill ärligt kunna titta alla människor i ögonen och veta att jag kan säga de orden. Välkommen till Åland kära medmänniska – jag tänker inte behandla dig annorlunda p.g.a. ditt ursprung, din ålder, din funktionalitet, ditt kön, din sexuella identitet eller läggning, eller din religion.

Välkommen, känn dig som hemma!

 

Helena Flöjt-Josefsson

Fullmäktigeledamot (S) i Saltvik

Fil.mag. samhälls- och kulturanalys

 

Share Button