Det är val i luften. Kandidatlistorna är klara och porträttfoton med nummer pryder facebook. Insändarsidorna i lokalpressen fylls av debatt och åsikter; ibland sakligt, ibland triggande, ibland med respekt och ibland nedvärderande. Vi har åsiktsfrihet, vi har valfrihet och vi har rösträtt. Visst är det underbart – så länge det sker med respekt. Men någonstans därute i debatten märks också en strimma av trötthet eller ett ointresse för politiken, något som faktiskt är lite skrämmande då politiken i praktiken påverkar allas vardag.

Mitt bland fallande höstlöv och valprogram från höger till vänster är det dags att hantera intrycken och försöka satsa på den egna kampanjen och inte bara partiets; att föra ut sitt budskap för de personer som ännu inte känner mig och vet var jag står. Detta val ska kandidaterna svara på tre olika valkompasser. Jag kan säga att kompasserna inte bara skapar diskussioner i fikarummet utan att de även bjuder på en och annan inre dialog. När en mening är delad i två och man tycker att ena delen är något man absolut kan stå för och den andra inte fullt ut känns lika bra – vad är då den faktiska skillnaden på att svara ”Delvis av samma åsikt” och ”Delvis av avvikande åsikt”? Handlar det om man gillar den första eller andra delen av meningen eller ger det helt enkelt ett mer positivt intryck att svara delvis av samma åsikt?

Vissa frågor känns rentav vilseledande att svara på. Angående flyktinganläggning på Åland. Frågan utreddes 2016 och det konstaterades att det inte är Ålands behörighet. Migrationsverket hade inte heller några avsikter att placera någon flyktingförläggning på Åland. Under hösten 2019 lägger Migri dessutom ned tre av sina 38 flyktingförläggningar i riket och minskar kapaciteten på fler.

Vad gäller valkompassens fråga om jag anser att Åland ska ta emot fler kvotflyktingar, så kan det bli missvisande att ställa den till lagtingskandidaterna. Dessa beslut görs på kommunnivå och ingen åländsk politiker kommer i sitt uppdrag för lagtinget ens kunna vara med och fatta beslut om detta. Antalet kvotflyktingar som Finland tar emot fastställs av Finlands riksdag och kommunerna kan anhålla om att få ta emot kvotflyktingar. I samband med anhållan bedömer kommunen själv hur många personer som är rimligt baserat på sina förutsättningar. Besluten – går inte alls via lagtinget, utan är ett avtal mellan kommun och stat. Men ja, visst kan Åland ta emot fler kvotflyktingar, 2019 kommer inte en enda till en åländsk kommunplats. Sedan 2015 har de åländska kommunerna totalt tagit emot 73 personer som varit kvotflyktingar, fördelat på 7 kommuner. Alla bor inte ens kvar på Åland.

Jag vill gärna arbeta för jämställdhet och vet att lönerna är långt ifrån jämställda. Men, det innebär inte att jag per automatik kan vara ”helt av samma åsikt” när det gäller att höja lönerna för alla kvinnor. Visst är det ofta så kallade kvinnodominerade yrken som har en felaktig/lägre lönesättning. Men för mig handlar arbetet för jämställda löner om lika lön för likvärdigt arbete. Frågan kunde istället ha handlat om ifall Åland skulle införa en lag för jämställda löner, som man gjort på Island. I andra områden lyftes lagstiftning – men inte när det gällde jämställdhet.

Jag saknade också frågorna om delaktighet och tillgänglighet, om sysselsättning, fritid och kultur, frågor som berörde rättigheter och möjligheter för människor i olika åldrar och med olika bakgrunder. Var fanns frågor om kollektivtrafik och miljömässiga helhetslösningar för Åland? Att bara få uttala sig om kostnaden för skärgårdstrafiken istället för optimerade turlistor med logiska bussförbindelser.

Jag vet att turismen är viktigt för Åland, men jag måste ändå svara att jag inte riktigt ser att skattepengar gör mest nytta till upprustningen av stugbyar – men varför inte istället fundera på en sysselsätttnings-/ utbildningssatsning där de som vill sysselsättas; långtidsarbetslösa, personer med funktionsvariationer, inflyttade eller ensamma som vill aktivera sig och skapa nätverk och sammanhang också kan få lära sig hur man rustar upp stugbyar i praktiken? Det tycker jag skulle vara en ännu större vinst för samhället. Ett sammanhang för flera, ett kunskapslyft och en insats för turismen.

Som politiker är det en balansgång att finnas där och svara på frågor men ändå respektera att alla inte vill höra eller diskutera politik. De som känner mig vet att jag arbetar aktivt för saker jag tror på. Jag tror på samarbeten och att man ibland helt enkelt får kavla upp ärmarna själv.

Jag tror också att de som ställer upp i val har samma slutmål – att göra Åland ännu bättre. Bevisligen kan vi ha olika syn på vägen dit och även vad som är ett bättre Åland och det måste vi respektera.

I min värld är ett bättre Åland till för alla – på riktigt!

Helena Flöjt-Josefsson

Lagtingskandidat 126

Ålands socialdemokrater