Språket är en viktig byggsten i vårt samhälle. Att kunna språket i landet du bor i är både en fördel och en trygghet. Många gånger också en förutsättning för att få ett jobb, kunna försörja sig själv och bli en del av samhället. På Åland har det från samhällets sida byggts upp ett nät av SFI-kurser (Svenska för inflyttade), vanliga Mediskurser i svenska, yrkesutbildningar med extra stöd i svenska och i år kompletterades detta med svenskutbildning på arbetsplatserna. Men är det inte något vi har glömt?
2013 fanns 59 olika modersmål på Åland och vi ålänningar representerade 92 olika ursprungsländer. Ändå är språken inte synliga. Åland är enspråkigt svenskt och det är inte en självklarhet att åländska hemsidor är tillgängliga på flera språk. Den sida som marknadsför Åland till hela världen – finns på fem språk. Våra internationella bolag ligger på mellan två och sex språk, trots att de teoretiskt skulle kunna finnas på runt 50 språk. I åländska butiker kan konsumenten inte heller se när det är möjligt att betjänas på andra språk som exempelvis rumänska, turkiska, kinesiska, finska eller thai. Svenska språkets ställning är viktig på Åland, det är en stor del av vår identitet, stolthet och kultur. Därför är det väldigt bra att inflyttade personer som har annat modersmål än svenska får lära sig språket. Men, någonstans landar jag i att språkkunskaper och språkets betydelse inte alltid tycks värderas lika högt.
Diskussionen kring hemspråksundervisning är viktig. Inflyttade personer och barn till föräldrar som har ett annat modersmål än svenska skulle få möjligheten att bibehålla och utveckla sitt språk, finna sin identitet och sin kultur, för att förhoppningsvis hitta trygghet och tillhörighet i båda kulturerna. Det finns också belägg för att hemspråksundervisningen underlättar skolgången generellt. Så faktum kvarstår: Forskningen visar starkt på fördelarna med hemspråksundervisning, men på Åland finns inte kompetenta lärare inom alla språk.
Liberalernas förslag om hemspråksundervisning skapar frågor: Varför skulle vi bygga upp ett eget system för hemundervisning på Åland, och hur skulle vi bygga upp det? Hur lång tid skulle det ta att skapa systemet och utbilda lärare så att de får kompetensen att utbilda och examinera personer i modersmål? Om samhället bestämmer sig för att satsa, varför bara vända sig till fyra – fem språkgrupper på Åland? Hur ska vi veta vilka främmande språk som kommer vara de vanligaste på Åland när undervisningen väl kan börja? Och till sist: vad har vi egentligen för rätt att värdera ett modersmål framom andra?
Det är dags att tänka om och tänka nytt. Det blir både dyrt och onödigt för Åland att återuppfinna hjulet.
Så, här kommer ett nytt konkret alternativ för hemspråksundervisning. Ett alternativ som kan komma igång snabbare, öka kvaliteten och språkutbudet och kanske rentav bli billigare: hemspråksundervisning på distans. I Sverige finns exempelvis Språkskolan i Uppsala som är en utbildningsaktör med ca 110 kompetenta lärare med examinationsrätt i hemspråk. I deras utbud finns distansundervisning med lärare som redan idag har både kompetens och erfarenhet av flexibel hemspråksundervisning på grundskole- och gymnasienivå, på 52 olika språk!
Åland har sedan tidigare nordiska välfungerande samarbeten mellan utbildningssystemen. Det är dags att se över ifall det är möjligt att få ett avtal även för distansutbildning i hemspråksundervisning.
Ska Åland satsa på hemspråksundervisning så satsa då på erfarenhet, kompetens och flexibilitet och sikta på att tiodubbla utbudet av antalet språk som samhället kan erbjuda hemspråksundervisning i. Det är viktigt att vi på fredens öar tillsammans utgår från att alla människor, alla språk och alla kulturer har samma värde.